De första 16 veckorna

Alltså det här är fortfarande så overkligt. I 16 veckor har jag burit på ett litet frö som nu ser ut som en liten människa. Har fått en hel del frågor på alla håll vad gäller om det det planerat, om det tog lång tid och hur jag bland annat berättade för M och familjen, so here we go!

Vi har ganska länge pratat om att vi ville ha en liten bebis men inte riktigt vågat ta steget. Efter semestern i somras, närmre bestämt i slutet på augusti så slutade jag med pillerna och den 4 oktober blev det ett plus på stickan. Tror ni vi var chockade när det gick så fort? Svar JA!

Jag hade haft på känn att det var någon som inte var som vanligt i kroppen då brösten växte och pirrade konstigt emellanåt, likaså att jag hade mensvärk hela tiden mellan ägglossning och den beräknade mensen. Dagen jag tog testet så slutade jag redan vid 11 och när det stod ett svagt plus på stickan ville jag bara att M skulle komma hem på lunch så jag kunde berätta, men jag fick allt hålla mig till 16-tiden när han kom hem. Den längsta eftermiddagen någonsin!


När han väl kom hem hörde jag att bildörren slog igen och sprang då ut till dörren för att låsa upp den - med hjärtat i halsgropen, testet i handen och ett lite finurligt leende visad jag upp testet och han kollade frågande på mig. ''Ser du hur många sträck det är?'' frågade jag var på han säger två och ser fortfarande lika frågande ut. Då säger jag ''Vi ska få en bebis'' och det är först då han förstår och han tror inte att det är sant. Sen står vi där tillsammans och tittar på testet och kramas med gråten i halsen.

Vi kunde inte hålla oss för att berätta för familjen, så det gjorde vi samma vecka och veckan därpå, då var jag bara i vecka 5. Vi kände att det är bättre att berätta ifall något skulle hända så. Jag berättade för en av mina kompisar och M för en någon vecka senare och på nyår gick vi ut med det för våra andra kompisar. Blev så glad och lycklig när jag såg alla miner när vi berättade att vi skulle få en liten bebis i sommar.

- Så hur har jag mått de första 16 veckorna? De första veckorna 5-9 så var jag konstant trött. Det går inte att beskriva hur trött jag var. Jag hade i princip kunnat somna sittandes på jobbet och när jag kom hem från jobbet vid 18-tiden så åt jag och sen sov jag tre timmar i soffan varje kväll. Jag hade en mättnadskänsla i magen vilket gjorde det svårt att äta då det blev för mycket väldigt fort. Det la sig som ett lock i magen. När tröttheten och ''mättheten'' hade lagt sig på dagtid så tog morgonillamåendet över istället. Mellan vecka 9-14 så spydde jag varje morgon men efter ett besök på toaletten mådde jag bra igen. Jag kunde däremot inte lukta på illaluktande saker för då vände det sig i magen.

I vecka 15-16 har jag varit mycket piggare både på morgonen och kvällen och jag har mått i princip som vanligt bortsett att jag är kissnödig hela tiden och likaså hungrig. Måste få i mig något vart annan timme annars så ekar magen tom. Så, kort och gott så skulle jag säga att jag har haft det relativt lindrigt än så länge vilket är otroligt skönt!

Gillar

Kommentarer